• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 09/19 2017 kl 11:13 -

Myndighetsdirektören är milt sagt rörig kring målen

Förtroendet är i botten. Din chef och tillika Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson beskriver ditt resultat som "fullständigt oacceptabelt" och omvärlden anser att verksamheten är både misslyckad och obsolet. Så illa är det att din uppdragsgivare – regeringen – utreder om inte det bästa vore att lägga ner hela din verksamhet och överlåta den i privata händer.

Inte undra på att Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg beslutar sig för att ta verksamheten ut på en ”förnyelseresa”. Och att Sjöström som en del av resan väljer att satsa på sina chefer låter också vettigt. Mäktiga 110 miljoner konsultkronor har hittills gått till ändamålet har vi kunnat läsa i tidningarna. Olyckligtvis för Sjöberg har flera berättat för media att chefssatsningarna har varit väl flummiga. De kritiska och förlöjligande tidningsuppslagen har tärt ytterligare på myndighetens redan sargade förtroende.

Under tjugo års dagligt grottande i chef- och ledarskapsämnet har jag aldrig stött på de ledarskapsteorier kring ”eld” och ”vatten” som Arbetsförmedlingens chefer nu fått lära sig. Så om det har varit vettigt spenderade miljoner och chefstid vet jag inte. Lika lite vet jag om vad just Arbetsförmedlingens chefer behöver för att ta verksamheten ut ur sitt eländiga tillstånd. Det jag emellertid med säkerhet vet – med hundratals hyllmeter forskningsrapporter som stöd – är att det är väl spenderade pengar när chefer får lära sig att sätta mål för verksamhet och medarbetare, samt hur de följs upp. Och med lika stor säkerhet vet jag att det sällan händer.

Efter att i fredags ha sett en sex-minuters intervju med Mikael Sjöberg i DI slår det mig att den chefsinsatsen tycks välbehövlig på just Arbetsförmedlingen. I varje fall i ledningen högst upp. Bakgrunden för DI-journalistens samtal med Sjöberg är att Arbetsförmedlingen enligt interna mötesprotokoll inte uppfyller sina mål gällande långtidsarbetslösa, arbetsmatchning, etablering av nyanlända och andelen funktionsnedsatta som får jobb. 

”Okej, jag tror många tappade dig där någonstans i mitten” säger journalisten uppgivet i intervjun, men jag ska försöka reda ut lite i Sjöbergs förklaringar och målresonemang.

…det är våra egna mål…”

Det är enligt Sjöberg förmildrande att de missade målen "bara" är Arbetsförmedlingens egna interna mål.

Men sanningen är att det tvärt om alltid är värre – i termer av motivationssvackor, håglöshet och prestationstapp – att missa mål man själv har satt.

…men om du tittar på resultatutvecklingen sen 2014…”

Det är enligt Sjöberg förmildrande att ”…vårt uppdrag har blivit betydligt svårare…”. Och dessutom att resultaten inte alls är så dåliga om de jämförs med 2014 års siffror istället för med målen för 2017.

Vid ingången till den fjärde industriella revolutionen är ”ett betydligt svårare uppdrag” en verklighet Arbetsförmedlingens gd delar med oerhört många chefer. I det läget är det ingen som bryr sig om 2014 års siffror. Delvis för att det är historia från en annan verklighet och dessutom för att mål i sin natur är framåtblickande. Men också för att som journalisten lite uppgivet påpekar; ."...allt det här visst ni ju när ni satte era mål vid årsskiftet."

...man måste inte nå vartenda mål…”

Nu är det inga perifera verksamhetsmål Sjöberg har missat, men visst har han rätt i att man inte måste nå vartenda mål. Men man måste dra lärdomar av varje missat mål, och de hittar inte Sjöberg genom att göra jämförelser med 2014. Syftet med mål är prestation och utveckling, och uppföljningens främsta syfte är att säkerställa utveckling.

…vi sätter ganska ambitiösa mål…”

De missade målen anser Sjöberg är ett uttryck för höga ambitioner. Om Sjöberg med höga ambitioner menar att målen är…

…utmanande
så är hela poängen med att sätta mål att de ska vara utmanande, men realistiska. Om det inte finns en ambition med målen gör de ingen nytta vare sig för motivationen eller prestationen.

…stretch
så fungerar det för vissa organisationer – typ Google och liknande – att sätta mål som synes helt omöjliga givet dagens arbetssätt, förmågor och kunskaper. Men två kriterier måste vara uppfyllda för att stretchmål – som högst sannolikt kommer missas – ska vara rätt vägval för en chef; det ska 

• gå väldigt bra för verksamheten
• finnas överskott på resurser, och då inte bara pekuniära men också i termer av kunskap och erfarenheter.

Med andra ord är överambitiösa mål ett smart val om du redan är framgångsrik och stark. Måhända har Sjöberg fallit för Google-hypen kring stretchmål, men Arbetsförmedlingen är knappast Google. Och orealistiska och krävande mål använda på fel sätt kan göra medarbetarna rädda och ängsliga, det kan döda motivationen och i slutändan skada prestationerna. (Om du är nyfiken på The Stretch Goal Paradox och varför stretchmålen är missförstådda, felanvända och väldigt sällan framgångsrika, läs här).

Som ni förstår, Sjöberg är milt sagt rörig kring målen. Det försvårar alltid tillvaron längre ner i chefsleden och jag ömmar för Arbetsförmedlingens redan pressade chefer. Och möjligen skulle större fokus på den handfasta, osexiga och totalt oflummiga chefsuppgiften Sätta mål & följa upp göra större nytta för dem (och verksamheten) än både eld och vatten.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela