• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 10/17 2017 kl 02:40 -

Bodström har inte godtyckligt röstats bort från chefsjobbet likt ett Robinsons öråd

Trots välkommet besked är eftersmaken unken. ”Alla” – minus huvudpersonen själv – är nu överens om att Thomas Bodström inte är rätt person att bli landshövding i Stockholms län. I lördags drog regeringen tillbaka utnämningen av Bodström till hedersuppdraget att bli chef för huvudstadens länsstyrelse. Kritiken från övriga politiska partier, anställda på Pensionsmyndigheten och tidningarnas ledarkrönikörer blev för stor för regeringen att stå emot.

Bättre sent än aldrig är den rådande devisen efter regeringens backning, men jag tycker fortfarande att det skaver illa. Jovisst, jag kan (som Stockholmsbo) glädjas åt att huvudstaden nu förhoppningsvis får en för uppdraget bättre lämpad chef. Och att orda kring att regeringen aldrig skulle ha utnämnt Bodström från början eller att den tidigare justitieministern aldrig skulle ha tackat ja till Allra-styrelseuppdraget är slöseri med tid. För alla chefer gör misstag, så även ledare i toppskiktet av svenskt arbetsliv. Det som förargar är berörda chefers totala oförmåga att medge sina misstag.

Och det är inte småaktigt eller rättshaveristiskt att vilja ha ett erkännande. Vi tappar förtroende för chefer som låter ansvarskänslan ge vika till förmån för att rädda sitt eget skinn. Förtroende, engagemang och det allmänna ansvarstagandet tar inte stryk på samma sätt när chefer har det goda förnuftet, ansvarskänslan och självförtroendet att stå för sina felaktiga beslut. Men det gör inte…

…regeringen. De backar, och i sitt pressmeddelande anger de skälet att det har kommit till deras kännedom att andra politiska partier inte har förtroende för Bodström. Deras tilltro till Bodström är orubbad, trots hans tveksamma styrelseledamotinsats i skamfilade pensionsbolaget Allra. Vi ska förstå det dithän att regeringen är utan ansvar för situationen. De gjorde inte en felbedömning då de utsåg Bodström, det är de andra politiska partierna som nu lite godtyckligt har röstat bort Bodström från chefsjobbet likt ett Robinsons öråd.

Uppdraget som landshövding och att därmed vara statens företrädare i länet har i stora delar likheter med ett förtroendeuppdrag. Mot bakgrund av att det från flera andra politiska partier saknas förtroende för Thomas Bodström har regeringen för avsikt att fatta beslut om att upphäva sitt tidigare beslut att utse Thomas Bodström till landshövding i Stockholms län." Ardalan Shekarabi, Civilminister (S)

…Bodström själv, som hävdar att han har gjort allt rätt som styrelseledamot i Allra. I juridisk mening går han kanske fri och blir inte skadeståndsskyldig för bristande utövning av sitt styrelseuppdrag. Men det är förtroendedödande att han inte medger att han känner en gnutta ansvar för att bolagets 130 000 pensionssparare riskerar en lägre pension. Enligt Bodström finns det inga frågor han kunde ha ställt, signaler han kunde ha fångat upp, frågor han kunde ha satt sig bättre in i eller slutsatser han kunde tagit som kunde ha avhjälpt situationen. Vi ska förstå det dithän att även i Bodströms värld är det de andra politiska partierna som godtyckligt har röstat bort honom från chefsjobbet likt ett Robinsons öråd. 

Regeringen har stöttat mig hela tiden – statsministern, finansministern, civilministern och allihop. Men om det är så att statens representant måste ha stöd av alla partier, ja, då blir det så här.” Thomas Bodström efter beskedet att han inte får bli landshövding i Stockholms län

Yrkesförbud är i regel aldrig en rimlig följd för chefer som begår misstag. Och för allt jag vet kan Bodström vara en utmärkt kandidat för många framtida chefsuppdrag. Det är timingen som är usel. Beslutet att mitt under pågående polisutredning av Allras mycket tveksamma förehavande erbjuda en av bolagets styrelseledamöter chefsjobbet som landshövding är helt ofattbart. Men hela situationen kunde ha känts mer greppbar, logisk och förtroendeingivande om såväl regeringen som Bodström i lördags hade gjort som goda ledare gör, nämligen axlat sitt ansvar och a) erkänt sitt misstag, b) beskrivit varför det blev som det blev och c) visat på ett visst mått av lärande. Istället valde cheferna att peka ut de andra politiska partierna som syndabockar för den bedrövliga situationen. Hedersamt är det inte och vi lämnas alla värre därhän. Inte undra på att eftersmaken är unken.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela