TV4-vd:ns stora skam och den mörkaste av alla chefsuppgifter

I ett allmänt kravfyllt och hektiskt arbetsliv där de flesta har mer än nog med att orka med sina arbetsuppgifter, finns det de som har kraft över att plåga underställda eller kollegor för sitt eget sexuella nöjes skull.

Jag har stor empati för alla som utsätts, men också en portion för alla chefer som får ett ärende om sexuell trakassering på sitt bord. Det måste ändå vara den mörkaste delen av människans psyke som enligt lagen överlåts till oss chefer – och inte polisen, rättsväsendet eller vården – att utreda och åtgärda.

Det började ”over there” med Bill Cosby, Bill O’Reilly, Roger Ailes och Harvey Weinstein. Och i förra veckan fick vi genom #MeToo-kampanjen ansikten och namn även på några av Sveriges sexuella trakasserare och övergripare. Som en naturlig följd av avslöjandena på arbetsplatserna Aftonbladet, SVT, TV4 och fotbollsförbundet har chefernas (brist på) agerande kommit under luppen. Ansvaret att förebygga, utreda och åtgärda sexuella trakasserier på jobbet ligger i juridisk mening på oss chefer (AFS 2015:4), men hur knepigt det än kan vara så är det också i praktisk mening vi chefer som är det mest effektiva stoppverktyget. Men som omfattningen av #MeToo vittnar om och till chefskollektivets stora skam så är det utan tvekan så att det finns för många chefer som gör det möjligt för sexuella trakasserier och övergrepp att fortsätta att pågå på arbetsplatsen i åratal.

”Vi borde ha agerat tidigare.”
Casten Almqvist, vd, TV4 medger att han och ett antal av hans närmaste chefer i åratal har skyddat den folkkära programledaren Martin Timell trots vetskapen om att Timell bland annat har utsatt kollegor för sexuella trakasserier och övergrepp

Att som chef behöva hantera personer med stora problem (och mycket makt) – som filmmogulen Weinstein eller programledaren Timell – är dystert. I mötet med den mörka delen av människans psyke möter de flesta chefer ett synsätt och beteende som inte ens lärda psykiatriker självklart förmår åtgärda. Men det här är inte ett försvarstal för alla chefer som vänder sitt juridiska och medmänskliga ansvar ryggen. Det här är en hyllning till alla chefer som sätter stopp. De som agerar med insikten om att de har ett maktmedel som psykiatrikern inte har; nämligen att ta ifrån plågoanden det som i regel betyder mest för hen. Nämligen jobbet.

Jag har många historier om chefers föredömliga och effektfulla hanterande av sexuella trakasserier på jobbet. Och minst imponerande av alla chefshistorier jag känner till är min egen. Men eftersom det är den enda historien som är min att berätta, så delar jag.

Det var en ren tillfällighet att jag i farten fångade upp lunchsnacket mellan kollegorna. Min medarbetare hade just kommit tillbaka från annan ort där hon hade anordnat en intern chefskurs på ett företag. Över hämtsalladen och utan inlevelse berättade hon om chefen som sexuellt hade trakasserat henne natten före. Chefen hade varit närgången redan under eftermiddagen, men värre blev det under middagen då alkoholen dukats fram. Min medarbetare hade därför tidigt dragit sig tillbaka till rummet, men chefen gav sig inte. Han bankade på hennes dörr mitt i natten och när det inte gav resultat ringde han in på rummet och skickade flera sms med oanständiga inviter.

Det var tydligt att min unga medarbetare ännu inte riktigt hade förstått vad hon hade utsatts för. Jag blev tigermammatokig, men kunde hålla mig lugn. Under våra enskilda samtal hade jag dock svårt att få min medarbetares ”tillåtelse” att kontakta vår kund och uppdragsgivare i ärendet. Vi kommer förlora kunden, sa hon. Men vi vill ändå inte ha en kund som sexuellt trakasserar oss, svarade jag. Jag kommer framställas som ett svagt offer, sa hon. Du är tyvärr ett offer för denna mans trakasserier, men kanske mer stark om du höjer rösten, sa jag. Det som till slut gjorde att jag lyckades övertyga henne om att vi skulle agera var argumentet om det solidariska ansvar vi alla har att stoppa personer som honom.

Jag förberedde mig mycket noggrant inför samtalet med HR-chefen. Med förväntningar om mothugg, försvar och sannolikt en lur i örat la jag fram mitt ärende. HR-chefens första respons var: Tusen tack för att du ringde. Hon var hemskt ledsen och orolig å min medarbetares vägnar, men samtidigt oväntat glad för att jag hade ringt. Det var nämligen ”strike three” för den trakasserande chefen. Vd:n och hr-chefen hade gett honom en sista chans och då den förbrukats kom vd:n nu att avskeda honom. HR-chefen berättade också att en av hans tre (kända) offer var hon själv. En sista oväntad överraskning var att hon erbjöd samtalsstöd eller liknande till min medarbetare. Det tackade min medarbetare nej till för hon hade redan fått allt det stöd hon behövde; tre chefer som lyssnade och trodde på henne och som agerade i syfte att förhindra att det skulle ske igen.

#MeToo-kampanjen hyllas och förhoppningen är stor att den kan göra stor skillnad. Om det faktiskt blir en förändring avgör vi chefer. Och ska det bli en märkbar förbättring förutsätter det att vi hejdar och sätter stopp för att vi av egen övertygelse vill och inte bara för att vi är rädda för att hamna på tidningslöpen som cheferna på SVT, TV4 och Aftonbladet.

Några källor/lästips på ämnet sexuella trakasserier på jobbet

Lagstiftningen
Diskrimineringslagen
Organisatorisk och social arbetsmiljö, föreskriften
Arbetsgivarens åtgärder vid trakasserier och sexuella trakasserier, Diskrimineringsombudsmannen
Beskrivning av sexuella trakasserier, Arbetsmiljöupplysningen


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen