• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 11/29 2016 kl 09:02 -

Chefer ska inte sättas i skamvrån

Prygel, pisk och skamvrå är en del av chefshistorien. Under en mindre upplyst tid tänkte chefer att det var en god idé att tukta anställda som gjorde fel.

Chefers bruk av bestraffningar som prestationshöjare byggde på okunskap och en rätt taskig människosyn. Idag vet vi att straff inte lyfter, men sänker prestationerna. Och vi vet att minst 95% av alla anställda är ansvarsfulla vuxna personer. Och om misstag, dumheter eller misskötsel inträffar och påtalas av chefen så vill 95 av 100 agera ansvarsfullt och förståndigt.

Med det bättre vetande har därför organiserat smisk försvunnit från de flesta arbetsplatser. Men inte hos alla. Det finns verksamheter som trots påstående om att de styrs av värderingar som respekt, förtroende eller integritet, fortfarande plockar fram bältet och hojtar: ”I'm getting medieval on your ass” (för att citera Pulp Fiction klassikern) om misstag begås.

Det finns chefer som har verktyget dialog att tillgå om en medarbetare gör felsteg. Och så finns det verksamheter där chefen inte får förtroendet/tar ansvaret att lösa problemet. Personalansvarsnämnder, etikkommittéer eller andra disciplineringssällskap kliver in, fäller dom och tilldelar straff. Disciplineringssällskapen har i regel ett smörgåsbord av bestraffningar till sitt förfogande vid både rena misstag och allvarligare företeelser. En polis som av misstag avfyrar sitt tjänstevapen på sitt kontor döms till löneavdrag och en sjuksköterska som räknar fel timmar i mellan medicineringen får prickning. Och i förra veckan kunde vi i tidningarna läsa om bestraffningarna prickning och timeout vid allvarligare felsteg.

Timeout
Riksdagsledamot och justitieutskottsmedlemmen Kent Ekroth (SD) skickade sig själv – efter uppmaning från sin chef - till skamvrån förra veckan. Bakgrunden var att han har fått en polisanmälan på sig för att ha slåss på krogen. Den straffen har Ekroth fått en gång tidigare i samband med den ökända järnrörsskandalen 2012.

Syfte med timeout är att ge skamkänslor och att lugna en konflikt genom att ge en andningspaus. Eftersom Ekroth inte visar tecken på varken ånger eller skam, så är väl helt krasst syftet med det hela att vi andra ska få tid att lunga ner oss. Vi som tycker det är olämpligt att en som sitter i Riksdagens justitieutskott ger andra människor (enligt Ekroths påstående) ”en lättare örfil”.

Justitieminister Morgan Johansson (S) har inte så mycket att säga om att justitieutskottet har en medlem som slår ner folk på stan. Det han emellertid häpnadsväckande nog har åsikter om är att Ekroth överhuvudtaget är ute på galej:

Jag tänker inte lägga mig i den. Däremot är jag som riksdagsledamot under nästan 20 år rätt överraskad över att Kent Ekeroth ägnar sin tid åt att springa på Stureplan på vardagkvällarna. Han borde ha annat att göra, tycker jag."

Men rent allmänt tycker jag att riksdagsledamöter inte ska ränna runt på stan halv tre på natten."

Prickning
EU-parlamentarikern Jasenko Selimovic (L) prickades i förra veckan av EU-parlamentet för psykiska trakasserier av sin personal. Vilka eventuella ytterligare konsekvenser det blir för Selimovic (utöver skammen av att ha fått en prick) ska nu utredas av en annan disciplineringsgrupp, nämligen Liberalernas egna etiska kommitté.

Varken Selimovic eller Ekroth tycks ingå i 95%-gruppen med ”ansvarsfulla vuxna människor”. Hade de gjort det så hade de omedelbart lämnat sina chefsuppdrag. Att pricka eller placera i skamvrån kommer varken leda till ett ändrat beteende eller att de förstår att förtroende är eroderat och verksamheten kommer lida om de stannar. De kunde kanske ha fattat om närmaste chef hade tagit en prat med dem och förklarat läget. Och funkar inte dialog, så har närmsta chefen vid allvarliga företeelser och missförhållanden bara ett annat fungerande verktyg: Att skilja dem från uppdraget med förklaringen att de saknar ansvarskänslan och förmågan att hantera chefsjobbet.

SDs och Liberalernas högsta ledning kanske har något att lära av Anna Kinberg Batra (M). Då Delmon Haffo kallade socialministern h*** skickade hon inte frågan vidare till en etikkommitté för utredning och dom. Hon agerade omedelbart och skiljde både Haffo och hans chef från sina uppdrag. En chef som kallar någon h***, utsätter medarbetare för psykisk trakassering eller slår ner folk på stan är inte etiska frågor. Det är  verksamhetsfrågor. Och verksamhetsfrågor sköter vi chefer bäst. Helt utan prygel, piska och skamvrå.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela