Chefsrekryteringsbranschen ifrågasätts

Vilka som blir toppchefer i världens mest betydelsefulla företag och organisationer styrs av fem tunga chefsrekryteringsfirmor. Den hemlighetsfulla headhuntingsbranschen möts dock av ökande frustation, granskning och misstankar om att de bromsar såväl prestation som mångfald i chefstoppskiktet.

Några av de saker som ger branschen dåligt rykte är oförtjänta, som att många av företagen idag har omdömeslöst sjuka krav på kandidaterna och att företag kräver avtal som säger att headhuntingsfirman inte får rekrytera personer från dem under ett års tid efter avslutat uppdrag.

Sen finns relevant kritik, exempelvis för att headhuntingfirmornas seniora partners i en marknad i stark tillväxt numera bara hinner sälja in uppdragen för att överlämna själva jobbet till juniora anställda som saknar kontaktnät, erfarenhet och bedömningskompetens. Slapphet och lathet är en annan branschkritik som har funnits sen 70-talet, och än idag är det samma lilla grupp i adressboken som anses vara högst aktuella kandidater oavsett jobb. Konsekvensen blir förstås att mångfalden förblir oförändrad och genomsnittsåldern på höga chefer ökar med tiden.

Headhuntingsbranschens värdeskapande är ifrågasatt och allt fler stora bolag bygger nu upp en egen inhouse chefsrekryteringsorganisation och hittar sina toppchefer själva.

Läs mer i The Economist-artikeln som berättar om chefsrekryteringsbranschens historia, nuläge och utmaningar; “Corporate headhunters are more powerful than ever”.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du varje onsdag Veckans ledarskapsnyhet direkt i din mejl.

Foto: Gudrun